Nervositeten är här igen
Så är det snart inte mer än 24 timmar kvar. Nervositeten börjar infinna sig igen.
Jag har försökt att vrida och vända på allt: vi vinner för vi har annars har allt att förlora, vi har bara ett alternativ, vi är bättre än ett lag från Superettan osv. Nu får det vara stopp med dessa vridna tankar.
Jag som alltid försöker finna ljus, hopp och positivitet måste verkligen inse sanningen: vi spelade som krattor uppe i Götet och om det blir likadant spel är det bara att säga till Allsenskan: byebye, see you about three years or something.
All positivitet är dock inte borta, det går inte allt ta bort. Och tur är väl det?
Vi ska kriga som fan imorgon! Det är såklart ingen som vill ner i ettan och det måste visas imorgon! Jag förväntar mig full fart framåt! Det fungerar inte annars. Vi måste göra minst 1 mål imorgon, men jag vill ha fler. Vi måste visa för, inte minst oss själva, att vi verkligen förtjänar att fortsätta spela i högsta serien. Jag vet att vi kan spela bra fotboll, problemet är att vi inte tagit fram det när det som bäst behövts.
Nu ska vi fan i mej ta fram allt! Här ska kämpas! Vi ska kämpa till varje muskel fått kramp, varje boll är vunnen, våra svartvittrandiga hjärtan ska kämpa som aldrig förr! Och det bästa är att om vi lyckas ta fram allt detta, kommer Allsvenskan fortfarande få dras med det skumma, underbara, svartvittrandiga laget från Landskrona.
Jag älskar BoIS och kommer ge dem allt mitt stöd! Imorgon skriker jag som aldrig förr! Här ska det bevisas att vi hör hemma i Allsvenskan. Vi ska och kommer klara det!
VI GER OSS ALDRIG!


